Reporäntan lämnas oförändrad på 2,0 procent

110907

Oron för den statsfinansiella situationen i omvärlden har ökat och de globala tillväxtutsikterna har försämrats. Inbromsningen i svensk ekonomi väntas därmed bli mer uttalad jämfört med bedömningen i juli. Riksbankens direktion har därför beslutat att nu lämna reporäntan oförändrad på 2 procent och skjuta fortsatta höjningar något framåt i tiden.

Oro på de finansiella marknaderna

Under sommaren har oron för den statsfinansiella situationen i USA och euroområdet ökat och de globala tillväxtutsikterna har försämrats. Detta har i sin tur bidragit till kraftiga börsfall. Finanspolitiska åtstramningar kommer att hämma den ekonomiska utvecklingen i USA och euroområdet de kommande åren. Tillväxttakten i flera länder i Asien dämpas också något, men återhämtningen i omvärlden som helhet väntas ändå fortsätta.

Svensk tillväxt bromsar in på kort sikt

I den penningpolitiska rapporten i juli bedömde Riksbanken att tillväxten i den svenska ekonomin skulle avta under året. De sämre utsikterna i omvärlden bidrar nu till att göra inbromsningen något kraftigare. Såväl hushåll som företag agerar mer försiktigt och utvecklingen på arbetsmarknaden bromsar in. Men under nästa år väntas den svenska tillväxten stiga igen. En förutsättning är dock att beslut om finanspolitiska åtgärdsprogram fattas i omvärlden och att förtroendet återvänder hos hushåll och företag.

Räntehöjningar senareläggs

Inflationstrycket i svensk ekonomi är lågt. KPI-inflationen är visserligen fortfarande relativt hög till följd av stigande bostadsräntor, men den underliggande inflationen är låg. Inflationstrycket väntas öka gradvis under de närmaste åren när de lediga resurserna i ekonomin minskar och löneökningstakten stiger. En förutsättning för inflationsprognosen är dock att lönebildningen, på samma sätt som de senaste 15 åren, resulterar i löneökningar som är förenliga med inflationsmålet.

Eftersom inbromsningen i svensk ekonomi nu beräknas bli mer uttalad bedömer Riksbankens direktion att det är lämpligt att nu lämna reporäntan oförändrad på 2 procent och skjuta fortsatta höjningar något framåt i tiden. Med en lägre reporäntebana stabiliseras inflationen successivt runt målet på 2 procent och resursutnyttjandet kring en normal nivå.

Stor osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen

Prognoserna för ekonomin och penningpolitiken bygger som alltid på den information som i dagsläget är känd och ny information framöver kan leda till att dessa prognoser ändras. Idag är osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen stor. Det kan inte uteslutas att problemen i omvärlden blir större än väntat och leder till mer påtagligt negativa effekter för svensk ekonomi. Detta skulle öka behovet av en mer expansiv penningpolitik. Å andra sidan kan den finansiella oron också avta snabbare än väntat och inbromsningen i ekonomin bli mindre utdragen. Då skulle behovet av en mer expansiv penningpolitik minska.

Prognos för svensk inflation, BNP och reporänta

Årlig procentuell förändring, årsgenomsnitt

2010

2011

2012

2013

KPI

1,2 (1,2)

3,0 (3,1)

2,1 (2,7)

2,6 (2,8)

KPIF

2,0 (2,0)

1,5 (1,6)

1,5 (1,7)

2,0 (2,1)

BNP

5,7 (5,7)

4,5 (4,4)

1,7 (2,2)

2,4 (2,5)

Reporänta, procent

0,5 (0,5)

1,8 (1,8)

2,4 (2,8)

2,9 (3,4)

Anm. Bedömningen i den penningpolitiska rapporten i juli 2011 anges inom parentes.
Källor: SCB och Riksbanken

Prognos för reporäntan
Procent, kvartalsmedelvärden

	2011 kv 2	2011 kv 3	2011 kv 4	2012 kv 3	2013 kv 3	2014 kv 3
Reporänta	1,7	2,0 (2,0)	2,1 (2,3)	2,4 (2,9)	3,0 (3,4)	3,6 (3,8)

Anm. Bedömningen i den penningpolitiska rapporten i juli 2011 anges inom parentes.

Riksbankens direktion beslutade enhälligt att lämna reporäntan oförändrad på 2 procent. Vice riksbankschef Karolina Ekholm och vice riksbankschef Lars E.O. Svensson reserverade sig däremot mot räntebanan i den penningpolitiska uppföljningen.

De förordade en räntebana som ligger kvar på 2 procent till och med mitten av 2013 och sedan stiger till en nivå på 3 procent vid slutet av prognosperioden. Detta motiveras av deras bedömning att uppföljningens prognoser för utländska styrräntor och svenskt resursutnyttjande båda är för höga. Denna räntebana leder då till en KPIF-inflation närmare 2 procent och en snabbare minskning av arbetslösheten mot en långsiktigt hållbar nivå.